2  Beslutet rör något som inte är en angelägenhet för kommunen.

Väglagen: Då kommunen antagligen är väghållare av allmän väg är det en kommunal angelägenhet, men till och med före det beviljade avgiftsutagets villkor var det inte enbart en kommunal angelägenhet. Stat och Länstyrelse har lagstadgade skyldigheter för allmäna vägar oberoende av väghållar ansvar. 

Orsaken till att jag antar att kommunen är väghållare är att jag inte hittat något formellt beslut som delegerar väghållaransvaret till kommunen. Det betyder inte att det inte finns, bara att jag inte hittat det.

Kollektivtrafiklagen: Som det förklaras i föregående punkt 1 har kommunen inte befogenhet att vara huvudman och utförare för kollektivtrafik med färja och det är därför inte en kommunal angelägenhet att besluta om färjetaxor för kollektivtrafik.

3 Det organ som har fattat beslutet har inte haft rätt att göra det.

Väglagen: Enligt det Regeringsbeslut från 1990 som tillåter avgiftsuttag på allmänna färjeleden Landskrona - Hven ställs villkoret för taxesättningen att Trafikverket, Länsstyrelsen, och Regionen tillsammans beslutar om denna.

Regeringen beslöt 1993 att Trafikverket slipper vara med i beslutsgången och Kammarrätten i Göteborg ansåg i dom meddelad 2015 att även Länsstyrelsen skall, i detta fall, slippa sin lagstadgade skyldighet att utföra tillsyn och skapa reglemente för allmäna vägar i regionen.

Kvar är Regionen som genom avtal delegerat allt ansvar för verksamheten till Kommunen, som i sin tur, med detta beslut, delegerar beslutsrätten över färjetaxorna till det kommunalägda bolaget Stadshus AB. Det krävs enligt detta, av fullmäktige fattade beslut, inte ens ett överklagningsbart förvaltnings eller nämndbeslut för fortsatta taxehöjningar.

Kollektivtrafiklagen: Som det förklaras i föregående punkter har kommunen inte befogenhet att vara huvudman och utförare för kollektivtrafik med färja och det är därför inte en kommunal angelägenhet/rättighet att besluta om färjetaxor för kollektivtrafik.

4 Beslutet strider mot lag eller annan författning. 

Väglagen: Det Regeringsbeslut från 1990 som tillåter avgiftsuttag på allmänna färjeleden Landskrona - Hven är och var enligt Regeringsformen (grundlag) olagligt då avgiften är att betrakta som skatt. 

Det är därför bara Riksdagen som kan besluta om detta, inte Regeringen. Beslutsrätten är heller inte delegeringsbar till Regeringen, så Riksdagens godkännande av § 29 i Väglagen där Regeringen ges beslutanderätt om avgifter på färja, gäller inte, då detta är att betrakta som skatt.

Kommunen har heller inte befogenhet att besluta om skatt för andra än sina egna kommunmedlemmar och det är bara Transportstyrelsen som är godkänd uppbördsmyndighet för väg-avgifter/tull/skatt, inte kommunen.

Detta är en fråga där det inte finns prejudikat, så denna fråga behöver avgöras i Högsta Förvaltningsdomsolen.

Kollektivtrafiklagen: Denna lag bygger på EUs kollektivtrafikförordning när det gäller persontransporter på land. När Sverige efter godkännande av EU kommissionen gjorde tillägget och införde att även transporter på vatten skulle omfattas av lagen, var det på vilkor att en annan förordning som heter/kallas Cabotageförordningen skulle ha företräde där det i färjefrågor kunde uppstå oklarheter i förhållande till den andra förordningen. 

Denna förordning gör ingen skillnad på person & godstransport när det gäller såkallat ö-cabotage.

Vilket betyder att Regionen har lika stort ansvar för godstrafikens taxor som för persontrafiken och dess taxor. Detta är också ett prejudikatsärende som måste gå hela vägen till Högsta Förvaltningsdomstolen, och/eller EU domstolen.